Ung vänsters lista mot oss i Nya Moderaterna... V påstående och fakta.

Vänstern som inte har gjort upp sin historia ännu som en aktiv del av kommunismen i forna östeuropa brukar regelbundet beskylla oss moderater för än det andra. Den här listan brukar rulla runt i sociala medier och anonyma insändare osv. Nu senaste fick jag unga kommunister som skrev på twitter till mig..

Här är fakta i vänsterns beskyllningar. När kommer Vänsterpartiet i Sverige att göra upp med sin historia? När tänker man ta avstånd från kommunismens brott mot mänskligheten?

Vänsterns beskyllning ”Moderaterna var:”

År          Påstående                      Kommentar

 

1916	Mot allmän olycksfallsförsäkring	Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycks­fallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om ut­formningen. Slutresultatet blev en kompromiss.
1918	Mot allmän och lika rösträtt för män	Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men efter förhandling med regeringen accepterade man förändringen. När beslutet togs i riks­dagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändrings­förslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.
1919	Mot kvinnlig rösträtt	Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte emot den kvinnliga rösträtten.  Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.
1919	Mot 8-timmars arbets­dag	Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbets­löshet. Det blev också en dramatiskt ökad (närapå tredubblad) arbets­löshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)
1921	Mot dödsstraffets avskaffande	Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.
1927	Mot folkskole­reformerna	Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i skolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna, vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition.
1931	Mot statliga bidrag till sjukkassorna	Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.
1933	Nej till beredskapsarbete	Beredskapsarbeten hade införts redan 1931 av den då sittande folkpartiregeringen. Vad högern gick emot 1933 var att man skulle betala marknadsmässiga löner för de statliga beredskapsarbetena. Man menade att statliga beredskapsarbeten inte skulle vara lika högt avlönade som arbeten inom den konkurrensutsatta privata sektorn.
1934	Mot statliga bidrag till A-kassorna	Rätt! Högern ville inte medverka till en bidrags­konstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.
1935	Mot folkpensioner	Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 som tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrorts­tillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folk­pension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.
1938	Mot 2-veckors semester	Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.
1941	Mot sänkt rösträtts­ålder	Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)
1946	Mot fria skolmåltider	Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.
1946	Mot allmän sjuk­försäkring	Fel! Högern ville att staten skulle stå för 61 % av kostnaden i stället för regeringens förslag på 72 %. Men man motsatte sig inte reformen som sådan.
1947	Mot allmänna barnbidrag	Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i för­hållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barn­bidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot föreslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).
1951 1963	Mot 3- respektive 4- veckors semester	Fel. Högern hade ändringsförslag gällande ikraft­trädandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.
1953	Mot fri sjukvård	1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras.
1959	Mot ATP	Ja, Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premie­reservmodellen. Om det förslaget hade genom­förts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem.
1960	Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika	Partiets linje har varit, att om Sverige ska delta i sanktioner mot ett annat land, så ska de ha en folkrättslig grund (d.v.s. i praktiken att de ska vara beslutade av FN). Att inte ställa upp på ensidiga svenska aktioner, var inte detsamma som att stödja apartheid.
1973	Mot möjlighet till förtids­pensionering vid 63 år	Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.
1973	Mot lagen om anställningsskydd	Fel! Moderaterna var kritiska till delar av förslaget, bl.a. ville man ge möjlighet till provanställning (i mot­sats till propositionen) och ansåg att också duglighet och lämplighet - inte bara anställningstid, borde beaktas vid uppsägningar. Men man röstade inte emot förslaget i sin helhet. 1981 beslutade riksdagen om provanställningar i enlighet med Moderaternas reservation 1973.
1976	Mot 5- veckors semester	Fel. Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.
1983	Mot löntagarfonder	Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagar­fonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med passivt stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4‑partiregeringen 1992.
1994	Nej till partnerskapslag för homosexuella	Rätt! Majoriteten av moderata riksdagsgruppen röstade emot, men några (MUF:arna Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson) röstade för.
1996	Nej till erkännande av homosexuellas rättig­heter inom EU	Jag fattar inte vad som avses med den beskyllningen! (Har kollat med vårt Brysselkansli, som inte heller förstod.)
2003	Ja till Irakkriget	Moderaterna föreslog aldrig att Sverige skulle delta i Irakinvasionen. Däremot hörde vi inte till de sörjande, när Saddam Husseins tyranniska regim störtades.
2006	Nej till gröna jobb	Den socialdemokratiska regeringen hade föreslagit några riktade arbets­marknads­politiska åtgärder, som den påstod skulle vara särskilt miljöinriktade. Men eftersom man bedömde det som ett dyrt och ineffektivt sätt att få fram nya jobb, så sade moderaterna nej.
2007	Ja till sänkt A-kassa	Alliansregeringen genomförde den nya arbetslinjen, som ersatte den gamla bidragslinjen. Liksom förut får man inledningsvis 80 %, men beloppet trappas sedan successivt ned. A-kassan ska vara en omställnings­försäkring medan man söker nytt jobb, inte en livslång försörjning.
2007	Ja till sänkt sjuk­ersättning	Sjukpenningen är även fortsättningsvis 80 %, men efter ett år sker ingen obligatorisk prövning för övergång till förtids­pension med 64 % ersättning, utan man kan få en förlängd sjuk­penning på 75 % i högst 18 månader. (Dessutom kan de allra sjukaste även därefter få fortsatt sjuk­penning som inte är tidsbegränsad.) Endast de som inte kan rehabiliteras till arbete ska få förtids­pension.
2008	Ja till FRA, allmän avlyssning av svenska medborgare	Signalspaning har att göra med landets säkerhet. Sedan andra världskriget har FRA spanat i sändningar via radioförbindelse (utan att detta var reglerat i lag). Men numera går större delen av signaltrafiken genom kabel. Med den nya signalspaningslagen tillåts FRA att spana efter hot i meddelanden som passerar Sveriges gräns under kontroll av domstol. Det handlar alltså inte om någon allmän avlyssning av svenska medborgare.
2009	Ja till privatisering i sjukvården	Vi har inte privatiserat sjukvården. Moderaterna är för att det ska finnas både offentlig och privat vård. Vid partistämman i Västerås 2009 beslutade man att verka för ett lagfästande, att man som patient själv får välja vårdgivare var man vill i Sverige.